Godmorgon fullspäckade lördag! Klockan klingar snart 11 och vi ska iväg till stallet för att börja klippa Lindsey! Det tar ju ganska lång tid och det är mycket jobb men hon kommer bli så fin! Hon blir faktiskt inte så jättesvettig efter våra träningspass men hon ser ut som en liten björn och ikväll så kommer Jannica och tränar Saga och mig. Det var ju ett tag sen. Lindsey känns mycket fräschare och när vi hoppade i tisdags så var hon otroligt fin å bra! Men jag hoppar med hackamore nu vilket fungerar utmärkt! 

Det har aldrig blivit riktigt bra med vanligt bett - hon trivs helt enkelt inte på det heller. Jag rider alltid men vanligt bett förutom hoppning å uteritt men så trivs vi båda bäst. När jag rider på tredelat så verkar hon inte lydig, det ser bara dragit och jobbigt ut - allt ser svårt ut och tungt och det både ser ut och känns som att vi inte kan något. Tro mig, vi kan lydnad. Efter 4 år tillsammans känner vi varandra men inget vill stämma när hinder och bommar kommer fram. Jag kan inte begära det heller. Hon är min första ponny och att hon kan så mycket som hon ändå kan, det var liksom inte ens förväntat när vi köpte henne. Hon gör elitövningar med glans och har fått fina omdömen av några av Sveriges bästa tränare på just lydnad, massa exempel från AW. Jag vet att vi kan lydnad för vi har jobbat på det sedan dag 1. Men det visar sig inte på vanligt bett så enkelt är det. Alla är vi olika och man kan inte säga att det krävs träning för att det ska bli bättre. För i detta fall är det hennes personlighet.

När vi hoppar på hackamore sitter jag på min fina lydiga drömponny som jag tagit dit vi har kommit och är idag. Saker och ting stämmer, jag vill ju visa vad vi kan och hur duktig och lydig hon visst är. Kan även meddela att utan hinder är ju inte hennes starka sida ett problem och tredelat fungerar alldeles utmärkt. Men för oss så är detta bäst och vi jobbar bäst så. /E